Annons:
Etikettot
Läst 952 ggr
Loris M
11/25/13, 3:45 PM

Evigheten

Att det skulle finnas en himmel och livet efter detta tvivlar jag inte på. Men något som jag ibland kan grubbla över är det här med ett "evigt liv", att något skulle kunna finnas för evigt.

Redan som barn när jag insåg att vi alla kommer att dö en dag, vet jag att jag fann tröst i att vi kommer till himlen. Vet egentligen inte var denna tro kommer ifrån då mina föräldrar inte var andliga eller religösa och vi pratade nästan aldrig om det. Ändå fanns denna tro starkt hos mig. Men en sak som störde mig då och som jag fortfarande har svårt att få ihop är att livet i himlen aldrig tar slut. Hur kan detta vara möjligt?

Jag kan acceptera att vi inte kan greppa allt, förstå allt, att tiden på andra sidan har en annan innebörd m.m. men frågan kvarstår: Hur kan något finnas för alltid? Allt som har en början måste även ha ett slut. Om vi tänker att min själ fanns innan jag föddes, vilket jag tror, så kan jag fortfarande ha svårt att förstå var och när uppstod denna själ? När och var kommer den att slutföra sin resa?

Om vi tänker att jag kommer till andra sidan efter min död, roar mig ett tag med att planera ett antal nya liv, sen kommer jag att känna mig färdig med alla inkarnationer. Då blir jag kanske upplyst och blir någon annans andlig vägledare. Men sen då? När jag gjort allt detta och känner att jag är färdig med den biten också, vad gör jag sen?

Ibland tänker jag att jag inte är riktigt säker på om jag vill finnas för alltid 🤔… och hur skulle man då kunna definiera och förstå "för alltid"?

Vad tänker ni och har ni tänkt på detta med evigheten?

Annons:
Twinflamewolf
11/25/13, 5:24 PM
#1

Det finns egentligen ingen början eller slut,allt är en sluten cirkel och anden som går vidare kan aldrig dö medan vår jordiska hydda både dör och förmultnar.

På andra sidan i evigheten bär vi en andekropp lika fysisk som här men skillnaden är att den kroppen kan inte få krämpor eller dö och anden är evig.

Oj så svårt att förklara när det känns så logiskt för mig men att få ner det i text är visst svårare 😃

Men tänkt dig som så,att anden är den som ger vår kropp liv och utan anden inget liv.Kroppen åldras och går med tiden sönder för vi lever i en dimension där vi förgiftas av avgaser,får sjukdomar mm och inget av detta existerar i himlen utan där är allt rent,sunt och vackert men vi bär med oss våra personligheter så vi ändras inte som individ men vi kan inte få sjukdom på den plats där allt är så perfekt som det bara kan bli.

Svårt att sätta i ord och svårt att många gånger förstå men anden är liv medan kroppen förintas och sakta tar slut men anden som upprätthåller vår kropp den kan aldrig någonsin dö 🌺

Vet inte om du blev nåt klokare på mitt svammel men tänk dig in i evigt liv där har du anden 😎

Loris M
11/25/13, 6:15 PM
#2

Jo, jag förstår precis vad du menar och det är också så jag uppfattar det. Jag inser också att min fysiska kropp är bara något själen "lånar" under min tid här. Men det är just dessa rader som du skriver: ."..men anden som upprätthåller vår kropp den kan aldrig någonsin dö", som jag har lite svårt för. Hur är detta möjligt? Jag menar, aldrig någonsin är ju en väldigt lång tid. Tid som aldrig tar slut. 🤔

Twinflamewolf
11/25/13, 6:49 PM
#3

Ja du en svår fråga men anden kan inte dö men visst är det svårt att förstå den biten det håller jag med dig fullt om.

Man får lita till vad dom berättar för oss från andra sidan men just greppa den tanken med våra fysiska begränsade sinnen är inte lätt.

Ändå landar det så självklart i mig när jag hör dessa ord men hur det kan vara så ja det är en kanon bra fråga😎

[Sol69]
11/25/13, 7:29 PM
#4

Jag tänker lite som att det är med vår själ som med vattnet.. att det regnar.. bildas moln och regnar igen,, eller träden spricker ut på våren..  är gröna på sommaren och fäller löven på hösten.. Att det är en form av cirkel även för våra själar. men vet inte vad vi gör när vi är klara med lärdomar i liven på jorden. Blir guider och vaknar över de som inte kommit lika långt som oss??? 🙂

Twinflamewolf
11/25/13, 7:31 PM
#5

Några blir guider andra inte och lever lycklig i evigheten.Att vara guide är ett jättejobb med tanke på hur våra liv kan se ut ibland och bara en sån sak som att många inte hör och ser guiden måste vara frustrerande för guiderna.

[Sol69]
11/25/13, 7:33 PM
#6

Helst om man får såna tjurskallar som dig och mig att vaka över 😂Som vill veta allt och inte ger sig innan de får svaren 😂

Annons:
yamher
11/25/13, 11:15 PM
#7

jag är inte lika enig om evighet när det gäller själen. Själen, tillskilland från högre makter är vad jag vet skapad. Så allting har en början och ett slut. Men i ett helt annat tidsperspektiv än vad vi kan tänka oss. Jag ser dt också som timglas eller evighetssymbol men inte att vi lever för evigt. Vad vi tillför och vad vi har för syften är inget för oss att spendera tid på…

Alis volat propriis Oskyldig

Loris M
11/26/13, 9:21 PM
#8

Ja, det är lite så jag också tänker Yamher, allt som har en början borde också ha ett slut. Själen är (eller kan vara) väldigt gammal men den har skapats en gång, alltså har den en början… det kan hända att det inte är lönt eller ens menat att vi ska sysselsätta oss med dessa tankar men ibland är det svårt att låta bli, tycker jag.

Om jag tänker på allt jag läst, hört om himlen så blir det alltid samma sak, vi får inblick i hur livet på andra sidan kan vara, de olika stegen i en själs utveckling efter alla inkarnationer, att vara guide, att vara upplyst…. sen blir det liksom stopp. Vad ska vi ha all kunskap till? Vad ska vi göra med alla erfarenheter som samlats genom alla liv? Det är inte så att jag väntar mig att någon ska eller ens kan besvara dessa frågor, men det är ändå intressant att fundera över.

Tänker också på Michael Newtons Själarnas resa. Han (eller hans klienter)har beskrivit väldigt detaljerat vad själen ägnar sig åt mellan liven. Allt från stunden vi går över, tiden på andra sidan, hur vi planerar våra liv, träffar våra guider och vår själsgrupp, tills vi återvänder till livmoder igen. Ändå gick det inte att få fram vad händer sen. Han pratar om olika nivåer som själen kan uppnå, men när det kommer till "de högsta" så kunde han inte förmå sina klienter att berätta. De var något som de inte ville prata om och det kanske är så helt enkelt att det inte är meningen att veta innan tiden är inne, d.v.s. när vi står just där i den nivån och i det medvetandet….

Farwuq
12/3/13, 6:14 PM
#9

Glöm inte att det fysiska universum är mer eller mindre oändligt. Det finns massor av världar att börja en ny serie reinkarnationer i.

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Loris M
12/3/13, 6:28 PM
#10

Ja, det kan hända. Men nu sa du också ett jobbigt ord - Oändligt. Hur kan något vara oändligt? Oavsett om det handlar om vårt liv eller andra världar. Det är just det här som jag har problem med. Att föreställa mig och begripa oändlighet eller evighet. 🤔Det är svårt, tycker jag.

J-Artur-K
12/3/13, 7:07 PM
#11

Jag själv ser på att man har flera liv och ett öde. Ödet man har kan ta flera liv av lärdom som man behöver för att kunna uppfylla sitt öde. När man lever livet där man uppfyller sitt öde behöver man själv inte känna att det är ödet man uppfyller att man vet själv. Men man brinner för att göra det. Inre känsla att detta ska jag göra. Men det kallet eller vad man ska kalla det för är på sätt o visst ödets kall att man har kunskaperna i sig att göra det. Det är hur jag själv ser på det. 

Jag har en inre tro att när man har gjort sitt öde när man levt flera liv och sedan gjort sitt öde man har haft som är på jorden så kan man få en speciell uppgift i himlen för man har levt på jorden för att kunna få den uppgiften sedan i himlen som man då är lämpad av att ha. För man har levt flera liv på jorden som gjort att man fått den kunskapen att ha en uppgift i himlen som man är lämpad att ha. Sedan kan det leda vidare till andra uppgifter när man är lämpad för mera. 🙂

Men det är något som jag tror själv 🙂

Ny dag nya möjligheter

Magi-cat
12/5/13, 7:34 AM
#12

Om universum är oändligt och vi, stjärnstoft-gud-rubbet, sammanlänkade med universum och inte oberoende av det är vi också oändliga - eviga. Fast formerna växlar, som kroppen dör-multnar-blir nytt liv, förändras också själens ljusspår.

Om universum inte är oändligt finns det (kanske) en början och finns det en början finns det ett slut som är porten till en ny början. (kanske)

Men innehållet - information - kan aldrig försvinna. 

Spånar bara, det är ett hav av osäkerhet som det är så roligt att dyka ner i.🙂


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Loris M
12/5/13, 8:27 AM
#13

"Ett hav av osäkerhet" var en bra metafor Magi-cat. Ibland stör jag mig på det osäkra och söker finna svar. Andra gånger inser jag omöjligheten i det och tänker att allt kan vi inte veta. Allt är kanske inte heller meningen att vi ska veta.

Tänk om vi hade svar på precis allt och visste allt med säkerhet! Hur roligt skulle det vara? Lite mystik ska vi ha i våra liv. 🙂Men det är roligt att spåna, fundera, ifrågasätta…

Annons:
[Lindyhop]
12/9/13, 1:42 PM
#14

Men tiden är ju inte densamma på andra sidan så jag tror inte att man upplever oändligheten på samma sätt. Man är ju väldigt fri som ande också, kan förflytta sig och uppleva saker samt lära sig oändligt (nu kom ordet igen, sorry) mycket. Får säkert växlande uppgifter också. Tråkigt har man inte. Sen tror jag inte alls att alla behöver reinkarneras.

Upp till toppen
Annons: