OT

Rädd för döden

2013-12-09 03:41 #0 av: ALPHIRA

Är du rädd för döden?

Jag personligen är inte ett dugg för den.

Däremot är jag rädd för konsekvenserna av den. Och då menar jag att det finns vissa som kommer att sakna mig och känna stor sorg.

Till och med ni skulle tycka att det är konstigt om ALPHIRA har "gått vidare". (Om så sker, säg GRATTIS ALPHIRA!)

Efter min död skulle jag vara orolig för alla elektroniska räkningar som kommer -om dom inte blir betalda...eftersom min man inte har någon lust att lära sig hur man gör.

Min man är inte heller rädd för döden men han är orolig för hur jag klarar allt det där med bilen...kan inte byta däck eller göra några andra enkla ingrepp.

Och hur ska det bli med katterna (eftersom vi har inga barn)!

Min mamma sa en gång efter sin död ganska klokt: "Rensa bort allt du inte vil ha, behåll bara det du verkligen tycker om."

Då menade hon att dom efterlevande skulle slippa sortera och rensa bland massa skräp...

Vänner, nu menar jag inte alls att jag ska dö just nu! Men om morgondagen vet vi ingenting om.Glad

Anmäl
2013-12-09 05:32 #1 av: [Sparkle*]1

Nej, jag är absolut inte rädd för döden. I alla fall inte för vad som kommer efter att hjärtat har stannat. Tror att det blir ett fint och ljust möte med mina närmsta på andra sidan. Däremot blir det kanske värre för de som behöver gå igenom sorgen på jorden, som du säger ALPHIRA.

Och det stämmer, man vet aldrig när döden inträffar och det är skönt att inte veta. Det kan ske idag eller senare. Denna tanke gör att jag så mycket som möjligt försöker göra det jag innerst inne vill. Att följa min själ, mitt hjärta i varje situation som uppstår. Försöka kan man ju.. :)

Anmäl
2013-12-09 07:08 #2 av: Twinflamewolf

Inte det minsta rädsla,tvärtom döden för mig är den tryggaste som finns och jag vet ju år och datum när jag är klar vilket gör att jag kan uppnå och göra det jag kommit hit för.

Katterna kommer inte att finnas den dagen och nu är det på håret att skaffa en till så jag väljer att ha dom fyra jag har för några djur efter mig som ska byta ägare vid min bortgång vill jag inte veta av.Har man tagit på sig ett ansvar för djur gör man det deras liv ut.

Efterlevande har jag inga,dom i släkten som finns är så gamla att dom redan gått över det året och datumet så för mig känns allt bara tryggt och lugnt och övertygelsen om andra sidan gör att jag bara inte kan känna någon rädsla med dödsögonblicket det blir snarare en befrielse från en tung fysisk kropp där anden istället får leva fritt.

Däremot kan jag tänka tanken hur jag går döden till mötes,ingen vill ju lida men lider man kommer ju befrielsen så med den vetskapen vilar allt tryggt i Wolfs händer.

Jag har hört från många att vet man om sin dödsdag finns risk för att man slutar leva helt och går i ständig tanke och rädsla men för mig är det tvärtom jag tar för mig av livet och lever det fullt ut både här ock på andra sidan men alla hanterar inte den vetskapen men min guide vet hur jag är så här är det en positiv händelse att känna till annars hade han aldrig berättat för mig.

Jag kan förstå er som har barn,barnbarn och familjer som ni efterlämnar nu har jag inget av det bara dom äldre i min släkt.Går nån över i min närhet saknar jag den fysiska personen och sörjer en tid men känner också glädje för dom som fått komma hem.Att inte sörja saknaden av en fysisk person vore osunt för oss men samtidigt i den sorgen finns glädjen och dom brukar snabbt vara på plats och meddela sig om hur bra dom har det.

Död för mig är liv,fysisk kropp med alla krämpor och hinder det ofta medför det om något känns dött för vi hindras i så mycket men andens frihet utan den fysiska kroppen kan vi i ord inte beskriva,det är då vi verkligen får liv Blomma


Anmäl
2013-12-09 09:22 #3 av: [Lindyhop]

Jag vet på ett ungefär och jag är inte rädd utan tvärtom. Jag får då återförenas. Jag vet också att jag kan vara med mina barn och barnbarn och vaka över dem även fast jag gått vidare. Vi har pratat väldigt mycket om detta med efterlivet och ungarna är inte riktigt troende men jag har lovat dem att bevisa min existens och det tänker jag göra också! Jag kommer också att skriva ett brev till dem om praktiska prylarna och det kommer att vara ett ljust och glatt brev. De kommer att förstås sörja och det känns bekymmersamt men förhoppningsvis kommer jag att kunna ge dem styrka på mitt eget lilla sätt och de vet att jag älskar dem för evigt.

Anmäl
2013-12-09 10:08 #4 av: Piixy

Jag är absolut inte rädd för döden heller. Jag ser det som en naturlig sak som händer alla. Inget att vara rädd för, det är nog ett oändligt äventyr att dö xD

Anmäl
2013-12-09 16:03 #5 av: mona43

Jag är inte alls rädd, jag är säker på att man blir väl omhändertagen och kärleksfullt behandladGlad

Däremot kommer jag säkert att bekymra mig för de efterlevande och försöka stötta dem allt jag kan.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2013-12-09 17:47 #6 av: Farwuq

Nej, jag är inte rädd.


Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2013-12-09 19:43 #7 av: CarolinaE

Inte jag heller. Det enda kan väl vara hur man dör,
om det händer något otäckt. Men har man bara gått över
och får möta Det Gudomliga och nära och kära så har man
nog aldrig någonsin varit så lycklig ! Hjärta

Anmäl
2013-12-09 23:26 #8 av: ALPHIRA

Hej! Vi är otroligt överens om att inte var rädda för döden! Det är ju roligt. Man kanske kan säga "roligt"...

Som Twinflamewolf var lite inne på...kan var det sättet man dör...

Träffade i går på jobbet i hemtjänsten en rätt så ung man som gick hemma med sina slangar och var mycket sorgsen och ångerfull. Han har långgången KOL. -Han sa att det värsta är att veta att man dör genom kvävning.

Måste säga att jag fick en tankeställare själv.

Men men...

Anmäl
2013-12-10 09:01 #9 av: [Lindyhop]

Fast jag har hört/läst nånstans att när kroppen kvävs/mördas /pinas av smärtor vid olyckor, sjukdom el dyl så är anden ur kroppen. Tror det var bl.a vid fler NDU där personen ifråga stod bredvid och såg kroppen i det tillstånd den nu var. Man har förstått vad som händer och inte brytt sig så mycket . Jag tror nog att det kan stämma tillben viss del att vi är förskonade från viss smärta och plågsamt lidande, det finns ju kvinnor som vid mycket utdragna smärtsamma förlossningar glidit ur kroppen och stått bredvid en stund, samma sak vid operationer där inte bedövningen tagit. Tror alla har förmågan men alla vet inte om att man har den. OBS detta är vad jag TROR efter vad jag hört o läst.

Anmäl
2013-12-10 13:29 #10 av: J-Artur-K

Ja en av mina systrar lämna sin kropp i en bil olycka och såg sig själv. Hon kände sig tyngd löst då. 

Ny dag nya möjligheter
Anmäl
2013-12-10 14:44 #11 av: Torahzen

Jag hoppas att jag går in i döden på ett lugnt sätt gärna somnar in. Jag är nyfiken på fortsättningen! Även om jag kommer att leva många år till här på jorden.

♥♥♥ Livet är nu - lev det väl! ♥♥♥
Tora, Sajtvärd på Feng Shui

Anmäl
2013-12-10 19:55 #12 av: yamher


jag är i så fall rädd för hur jag ska dö. Tycker det verkar vara väldigt smärtsamt. Vet att min mentor har ifrågasatt mig om det verkligen måste göra ont. Kanske det är så att när det är menat att man ska dö så är det inte smärtsamt medan när man avslutar livet innan det är dags är det alltid smärtsamt. Eller som texten säger; alla vill till himlen men få vill dö...

Kanske det också handlar om man har accepterat att man ska dö, istället för att dö med ångest och rädslan. Då tror jag också den är betydligt mer smärtsam.

Jag var oerhört rädd för att dö innan. Främst för jag var rädd för att hamna fel, missa himlen. Med mig i livet har jag ett minne (som jag har fått bekräftat senare) när jag dog i mitt förra liv. Jag blev äldre och gick bort på ett sjukhus. Jag vet att jag låg i en säng. Det kom o gick en del släktingar. Men när jag gick över så vet jag att det fanns en hel del människor där (personer snarare). Och att min mentor satt vid min fotända och välkomnade mig över. Det fanns ingen smärta utan bara som om jag hade vaknat upp o plötsligt var alla där. 

Jag kan tänka mig att det kan vara läskigt för dem som inte har hunnit acceptera döden innan. De som dör knall o fall eller i olyckor (eller liknande). Men då kanske det snarare ligger mer smärta att vara på andra sidan och kanske inte få sagt det där sista ...

Alis volat propriis Oskyldig

Anmäl
2013-12-10 20:16 #13 av: [[tjattehonung]]

Nej, jag är inte rädd för när jag dör får jag möta Jesus.

Anmäl
2013-12-14 23:33 #15 av: TezzD

Väldigt bra inlägg ALPHIRA! Tummen upp

Jag är inte alls rädd för döden. Dock är jag livrädd för hur mina barn och min man (Och familj)  ska klara av vardagen utan mig och för hur dom ska kunna hantera sorgen... Dom kanske klarar det såklart, men jag klarar inte av tanken att lämna dom. Hjärta

HjärtaRosalee
SajtVärd: Änglar -ifokus
Medarbetare: barn.ifokus. 

Anmäl
2013-12-15 22:57 #16 av: Aleya

Jag har accepterat att jag kommer dö. Jag har redan gjort regler för begravning osv(då slipper mina anhöriga fundera)

Det jag är mer rädd för är den dagen jag står och ska ta farväl av mina närmaste. Jag kommer känna så stor saknad och känna mig ensam.


Men man överlever det med. Glad

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2013-12-17 07:51 #17 av: CarolinaE

Bara ett litet tillägg om den unga pojken med KOL.
Jag har själv jobbat med sådana patienter och i slut-
skedet så sövs de ned för att slippa kvävningen.
Synd att han inte har fått veta det.

Anmäl
2013-12-17 08:48 #18 av: exitingsvillemo


Jag har alltid varit rädd för döden, att inte finnas mer gav mig panik. Efter jag fick barn är jag inte rädd i den bemärkelsen, men kan få panik känslor av tanken att behöva lämna min son kvar.

Att inte få finnas med honom hela hans liv, att inte kunna trösta, att HAN ska vara ledsen för att jag går bort är hjärtskärande att tänka på Ledsen

Det jag hoppas är att jag ska hinna uppfostra honom att tro på, att vi alla kommer mötas igen, att han ska få leva med tron att det inte är ett adjö, utan ett "vi ses sen" Hjärta

Anmäl
2013-12-17 11:25 #19 av: ALPHIRA

#17 Caroline. Tack för informationen ang KOL-patienter och deras slutkamp.

Anmäl
2013-12-18 02:32 #20 av: Mirinda

#13 Vilket underbart svar, Tjattehonung!Glad

Vi vuxna lägger ut texten och vänder och vrider på våra tankar. Du svarar bara enkelt och självklart vad du känner.Hjärta

Medarbetare på Marsvin i Fokus
”Be true to yourself and you will be false to nobody.” Shakespeare

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.