Annons:
Etikettolika-platser-i-himlen
Läst 2221 ggr
Piixy
2014-02-09 23:02

Att hamna i himlen

Om man tar sitt eget liv. Kommer jag ändå till himlen då? Eller är det så att man hamnar nånstans mittemellan. Vad innebär det om man tar sitt liv från ängla sidan? Bordebinte de finns o stoppa en? Eller hur funkar det egentligen? Är det sant att om man inte tror på nått efter döden så blir man en jordbunden ande? För att man blir förvirrad?

Annons:
Mli.H
2014-02-09 23:08
#1

Du tänker väl inte ta ditt liv? 😐

Tjeja
2014-02-09 23:18
#2

Enligt klassisk kristendom kommer man inte till himlen om man tar självmord.

Själv tror jag inte som klassisk kristendom länge, eftersom jag även tror  på reinkarnation. Något som även finns i endel judiska trosinriktningar.

Jag tror att man har varit med och planerat sitt liv innan man kom till jorden. Jag tror att man var med och valde svårigheter man ska gå igenom för att man ska lära sig av det i ett större andligt perspektiv för evigheten. Tex ödmjukhet, empati osv..

Ibland kan vissa saker kännas som alldeles för svåra och man ger upp på vägen istället för att ta sig igenom.

Då tror jag att man kommer ångra sig väldigt mycket på andra sidan sedan, för då måste man ju bara leva om alltihop igen tills man tagit sig igenom det.

Jag tror att reinkarnation behövs för att mänskligheten skall kunna mogna hela vägen och bli lika Gud till sist! Ett liv räcker inte till det på många vägar!

Man får helt enkelt sätta sin tilllit och förhoppning till Gud att han inte gett en ett uppdrag man inte klarar av att ta sig igenom. Utan Han finns där och stöttar och tröstar så länge man söker Honom och fortsätter kämpa så gott man kan!

Himlen får man  vila i emellan liven och kommer man till permanent när man vuxit färdigt, efter tillräckligt många liv! Ger man upp och vänder gud ryggen liv efter liv efter liv och inte tar emot hans förlåtelse och hjälp, tja då får man fortsätta tampas här.. för det är här som är helvetet..

Så tror jag! :)

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Piixy
2014-02-10 09:52
#3

#1 jag vill inte ta mitt liv för jag vet att det är onödig för även hur jobbit ett problem känns i problemet så är det ju nått som bara pågår i mitt liv. 

Men jag kan säga att jag är besviken på mitt eget val av liv. I hate my life :(

#2 Fin förklaring :D !!

[Sparkle*]1
2014-02-11 12:07
#4

#2 Jag håller med i stort sett allt :)

Piixy, kan bara säga att jag förstår dig.. I din ålder är man mer känslig, vilket jag själv var och fortfarande är till en viss grad. Det var ofta som jag inte var nöjd med mitt liv och det kändes orättvist. Men samtidigt hade jag styrkan inuti mig som även du och alla andra har. Det är "bara" att hålla sig fast i livet och vänta tills det vänder. För det gör det förr eller senare. När du blir äldre så tror jag att du kommer att hantera problemen på ett annat sätt. Kanske kan du se det som att du är väldigt stark egentligen eftersom du kanske har valt ditt liv till att se ut som det gör? :) Den fria viljan har vi alla dock men jag tror att vissa delar i sitt liv är förutbestämda och inget man kan styra över. Och vissa saker bara sker ändå. Det gäller däremot att försöka hantera de situationer som uppstår på ett så bra sätt som möjligt. Be om hjälp när du känner att du behöver det. (Prata med någon eller be änglarna om hjälp eller skriv mm.) Prova att sätt en ljusbubbla runt dig när du är bland människor så att de inte tar din energi. (Om du känner för det.) Det hjälper mig jättemycket men man kan behöva upprepa det ofta. Jag brukar även be ärkeängeln Mikael att ta bort all negativ energi från min aura som inte tillhör mig och fylla mig med kärlek, ljus och healing så att jag ska må så bra som möjligt :)

Ibland känns livet helt värdelöst men i detta lär man sig så mycket trots allt. Jag tror att vi är här på jorden för att framförallt lära oss att älska oss själva. Att man vågar möta sina innersta rädslor och negativa sidor för att acceptera dem och därmed "förlåta" sig själv. Jag brukar även rensa bort det från mig (på olika sätt) för att sedan kunna fylla mig med ljus och kärlek eller det jag behöver :) Men vid närmare eftertanke så består ju själen av ljus och kärlek och när de negativa sidorna/blockeringar (egot) minskar så syns kanske mer av själens ljus och alla de positiva egenskaper man har innerst inne automatiskt. Dock ökar dessa fina egenskaper vid svårigheter i livet. Lite djupa funderingar kanske.. ;)

Jag tycker du verkar vara en jättego tjej med många kloka tankar och om du bara håller dig kvar på din väg, ber om den hjälp just du behöver så vänder det till slut och du kommer se allt med helt andra ögon. I allt ont finns det något gott.. Din egna utveckling av bl a kärlek, ödmjukhet och inre styrka..

Kram! :)

J-Artur-K
2014-02-11 15:48
#5

Det finns ju både himel och helvete. Fast man inte tror på Gud hamnar man i himlen så länge man inte gjort något så man förtjänar att hamna i helvetet. Som exempel mördat någon o förstår inte att man gjort fel. Men sedan är det ju beroende på om det var självförsvar o sådant med.

Självmord är ju något som kristendomen skrämt med. Är inte något som stämer i min åsikt att man hamnar i helvetet för att man tar livet av sig. 

Jag har själv en bror som hängde sig själv när jag var 11 år gammal. Han var 14 år. Jag var själv med och hitta han. (Detta har med saken hur jag har fått mina förmågor) 

Men jag har själv gjort astral resa till himlen och träffat han i himlen. Så han är himlen fast att han tog sitt egna liv. 🙂

Jag själv hade självmords tankar flera år när jag blev äldre. Jag förlora min far först sedan min bror och 2 andra familje medlemmar. Vid 12 års ålder hade jag sett 3 familje medlemmar döda framför mig. Jag bad om låta Gud låta mig dö i en olycka för jag kunde inte låta min familj vara med om samma sak igen. Men jag såg ingen mening längre. 

Jag gjorde livs plan att hålla ut 3 månader sedan om det inte blivit bättre skulle jag ta mitt liv. Men sedan när det gåt 3 månader så gjorde om samma plan igen , sedan fortsatte det så. Jag var tvungen att lura mig själv för annars hade jag tagt mitt liv. Jag visste ju att det inte skulle lösa sig på 3 månader. Att det skulle ta mycket längre. 

När det blev bättre var när jag ringde psykiatrin fast var egentligen inte då som hjäpen kom. För dom sade att dom inte kunde hjälpa mig. När dom sade det grätt jag i telefon för jag förstod då att mitt liv var över. Om jag inte kan få hjälp av den svenska psykiatrin vilka ska kunna hjälpa miig då?

Jag började planera då att ta mitt liv för jag orkade inte helt enkelt längre. 

Det som blev min rädning. Som jag tänkte kunde vara en väg att gå. Var min Diabetes läkare. Jag prata med henne att jag ringt psykiatrin på 2 olika ställen men båda nekade mig hjälp. Min diabetes läkare ordnade  så jag fick telefon samtal samma dag av psykolog/kurator och 1-2 dagar senare fick jag träffa psykolog/kurator.

Något värt att nämna är att det blev intern utredning av att jag inte fick hjälp när jag själv ringde psykiatrin och inte fick hjälp då. Det var tjänstefel det som hände. Den jag pratat med hade inte utbildning inom området och psykiatrin ändra om allt efter jag tog upp denna händelse för dom. (Jag har krävt en förklaring av dom varför det hände annars kommer jag göra en anmällan sade jag. Så att det inte ska hända igen. Jag var ganska arg över att det hände)

Tidigare hade inte dom i telefon speciella kunskaper i tel. Dom kunde vara stresade och hade inte egna rum. Efter detta så fick varje person eget rum i lugn miljö och var bara personer med kunskaper inom detta som var i telefon. (Fast detta är någon som är högre chef inom psykiatrin som jag fick träffa. För jag krävde få träffa öga mot öga för att prata om detta annars skulle jag anmäla det. Hård men rättvis. Men jag fick träffa den personen oerhört snabbt. Fick svar 1 timme efter jag sände mailet att hon kunde träffa väldigt snabbt. Så hon förstod allvaret i den händelsen. 🙂

Men anlednngen att ville träffa en högre upp. Är ju för att det är dom högre upp som har mer makt hur saker ska fungera. Jag ville vara säker på att detta inte ska kunna hända igen för en annan. (Är omöjligt att vara säker men förbättra deras brister) 🙂

Idag är jag mycket glad över att höll ut och inte gav upp och jag in i det sista försökte hitta en lösning. 🙂

Ny dag nya möjligheter

Piixy
2014-02-11 16:35
#6

#4 tack for alla fina tips :) #5 jag ska holla ut for det finns massor med fina saker i mitt liv o det ska jag konsentrera mig pa. Maste saga att jag fasineras av hur stark o possetiv du ar trots det du gott igenom. :)

Annons:
J-Artur-K
2014-02-11 19:09
#7

Är svårt att komma ifrån sina inre problem om man inte erkänner för sig själv att man har inre problem. Men sedan är det ju ifrån oerson till person om man behöver psykolog / kurator. 

Något som är väldigt dåligt i min åsikt är att psykiatrin i sverige inte fungerar som den borde göra. Men sedan är det väl ifån komun till komun. Men det har sina brister där jag ifrån i alla fall. Eller fler brister i min åsikt. Under 3 år hade jag 10 olika läkare. Bara 1 gång träffa jag en som jag hade haft förut. Istället för anställla läkare som är där jämnt så kör dom staffet lläkare. (Läkare som bara kommer tillfäligt och far till ort o ort. Är inte på samma ställe hela tiden) 

Det enda jag kan tänka är pengar som sparas. Att det är därför. Men Blir sämre vård för patienterna. Blir inte samma trygghet att få träffa samma läkare. 

Vid mer än ett tillfälle vet jag med säkerhet att läkaren inte ens hade läst min akt innan. Läkaren berätta det så vet med säkerhet att det hänt minst 2 gånger) 

Varje gång fick jag berätta vad som hänt. Varende gång. BLir oerhört tjatigt att behöva berätta samma historia varje gång. Istället fortsätta där man sluta sist. 

Vården blir sämre. På grund av att dom inte anställer läkare som alltid är där. Så man får träffa samma läkare. 

Har även varit att vi har haft avtal och om jag håller avtalet så ska jag få påbörja en annan slags behandling som skulle starta ett halvår senare. Men sedan när jag höll mitt avtal så blev det aldrig något. (Kom upp anledning varför men jag hade hållit mitt avtal men det andra hade aldrig nämts tidigare)

Inom psykiatri är min åsikt att om en patient ingår ett avtal så måste dom hålla deras del av ett avtal. Annars tappar en patient förtroende för dom. En patients förtroende är ju väldigt viktikt. 

Något som är värt att nämna är att jag avsluta mina möten till kurator på grund av att dom tyckte det var bäst att förebygga behandlingen jag skulle börja på hösten. Men sedan blev det aldrig något. När jag träffa en läkare när det var vinter så undra jag varför det inte blivit något när jag avsluta möten med kuratorn på grund av detta och jag har hållit avtalet vi hade. 

(Sedan kom det en oerhört konstig orsak i min åsikt. På grund av att jag inte hade inkomst. Men det hade jag inte när vi gjorde avtalet heler o det viste dom om) 

Finns flera brister i svenska psykiatrin hur saker fungerar som i min åsikt. (Jag antar att det inte lär vara bara där jag varit. Annars har  jag haft världens oflytt. Så jag antar att det lär vara liknande på andra ställen i sverige) 

Kurator och sådant är mycket bra.🙂 (sedan beror det väl på vem man har med ) Men är deras symtem i bakgrunden jag anser är stora bister i. 🤔

Ny dag nya möjligheter

Upp till toppen
Annons: