Olika platser i himlen

Djurhimlen

2013-11-20 18:25 #0 av: ALPHIRA

Ett känt medium skrev en gång att djuren är på ett speciellt "djurgård" i himlen.HundKattGris

Samtidigt vet jag att min far har sin hund med sig där han vistas nu.

Jag älskar djur och har alltid tänkt att jag skulle vilja ta hand om djuren i himlen om jag får den chansen. Ett annat eller samma kända medium skriver att "hamna som djurskötare i himlen" är den sämsta uppgiften man kan ha. Djurskötare är "längst ner i skalan". Ledsen

Anmäl
2013-11-20 18:37 #1 av: Twinflamewolf

Nån speciell djurhimmel finns inte utan alla kommer till "himlen".Mina djur befinner sig med Wolf men däremot är dom ofta på ett berg i närheten och har sin fulla frihet att röra sig som dom vill.

Wolf tar hand om och vi har flera djur där även dom som han hade under sin livstid.Vi bor i ett enkelt hus och dit reser jag ofta astralt och sällan till andra platser och djuren dom finns med oss hela tiden.Vi valde båda att omge oss med djur,inga barn och ingen av oss har vart gifta utan lagt ner hela vårt hjärta på just djuren och så gör vi även på andra sidan.


Anmäl
2013-11-20 18:56 #2 av: J-Artur-K

#1 Kan det vara att djuren får en speciell plats i himlen där dom tas om hand. Att det blir som en djur himmel i himlen ? Glad

Ny dag nya möjligheter
Anmäl
2013-12-09 20:03 #3 av: CarolinaE

Under en djupmeditation så fick jag se som en vägg
på hö sida. Där ser jag plötsligt en golden retriever som
"flyter fram", det finns inget underlag.
Pälsen är oerhört luftig. Hunden tar 3-4 steg men det
hela kändes ändå som mycket längre.

Jag tänkte att det är ju inte min nuvarande ,pälsen
var för vågig och nospartiet mycket smalare.
Men så fick jag "veta" att det var Funny, vår underbara
tik som gått till Hundhimlen för några år sedan.

Detta hände för många år sedan men ser det framför
mig som om jag sett det alldeles nyligen.

Anmäl
2013-12-09 20:32 #4 av: Sjöstjärna

Som jag förstått det (från vad olika medium förklarat) och tänker mig det så lever djurens själar tillsammans med människornas själar i himlen och att de som tog hand om dem i livet också tar hand om dem på andra sidan. Som jag ser det är en djursjäl lika värdefull som en människosjäl. Kanske har djuren ett speciell del av himlen dit de kan välja att gå ibland och dit bara djur har tillträde?

Anmäl
2013-12-09 21:04 #5 av: [Lindyhop]

Jag har också fått till mej att djuren lever ihop med människor precis som här. Djur är lika mycket värda som människorna och för mig rimmar det illa att djurskötare skulle vara den lägsta uppgiften som nåt medium påstått. Nej det där känns riktigt fel.

Anmäl
2013-12-09 21:18 #6 av: [Sol69]

Varför skulle djuren komma till ett speciellt ställe?? Jag Har ett par katter där uppe och jag har en känsla av att blir omhändertaga där av de som tycker om dem och som har ett gott öga till dem.. som att de har en husse och matte här. De vilda djuren borde ju få leva dom de själva vill på andra sidan och ha fri tillgång till det som de behöver.

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-12-09 21:25 #7 av: [Lindyhop]

Enligt Sylvia Browne finns det däremot inga insekter på andra sidan. Det blev jag glad för, även om nyckelpigor är ganska söta.

Anmäl
2013-12-09 21:30 #8 av: [Sol69]

Då kan man undra varför det inte skulle finns insekter på andra sidan?? Varför skulle de inte vara värda att komma till andra sidan??

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-12-09 21:50 #9 av: Sjöstjärna

Jag tror att allt levande som finns här också finns där fast i energiform. Som jag ser det kan det inte vara på annat sätt. Plus att allt levande har lika värde.

Anmäl
2013-12-09 22:03 #10 av: [Lindyhop]

Ingen aning. Jag har insektsfobi så jag är gärna utan dem, sen hur pass mycket de är värda är jag inte kunnig nog att uttala mej om.

Anmäl
2013-12-09 22:05 #11 av: [Sol69]

För mig har allt som lever ett lika värde. Så det innebär allt insekter och växter är lika mycket värt som oss eller djuren

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-12-09 23:09 #12 av: ALPHIRA

Tack till er alla!Hjärta Jag har också alltid haft svårt att ta till mig den där kända författarens tankar...

Twinflamewolf. Kan mycket väl förstå dina astrala resor till ert enkla hus där uppe.

En gång reste jag själv till en stuga dar uppe. En gammal man kom ut, räckte handen och presenterade sig.

Han hade en liten stuga men en stor trädgård och en damm där det fanns svanor och andra vattenfåglar. Det fanns andra djur också på tomten och väldans mycket blommor.

Han var så lycklig i sin lilla stuga och med allt som han värnar om i naturen.

Han presenterade sig: "Jag heter Frans Emil Sillanpää."

(Han är den enda finska författaren som har fått Nobelpriset i litteratur, tror det var 1929. Han dog kanske på 1950-talet, minns inte riktigt.)

Vet inte varför han kom och ville visa sitt ställe eller sig själv. Har vi kanske något gemensamt ihop, vet ej.

Kollade faktiskt inte om det fanns spindlar, myror eller liknande där i trädgården. Jag skulle inte ha något emot dom. -Men han nästan måste ha haft nyckelpigor som är så vackra fast jag hann inte titta på alla detaljer...En snigel är ett vackert och mycket speciellt djur också fast alla inte tycker det.

Anmäl
2013-12-10 08:03 #13 av: Twinflamewolf

# 7 Läste Sylvias böcker för många herrans år sedan och minns hon skrev det där men det handlade mer om hennes eget önsketänkande och missminner jag mig inte nu så hade även hon som du insekts fobi så det där är enbart önsketänkande just för man har rädsla.

Jag har getingfobi och önskar ju inte dom fanns på andra sidan men allt som har en ande,allt levande kommer över och vi glömmer bort att dom fobier,rädslor och begränsningar vi har här dom bär vi inte med oss över på andra sidan.Så både du med insektsfobi och jag med min getingfobi lever sida vid sida i harmoni med alla dessa underbara djur.

Insekter har samma värde som allt annat levande och som shaman jobbar jag med alla former av djur så även getingen i andleform men möta dom i fysisk nja det kan jag gott vara utan Skrattar



Anmäl
2013-12-10 08:17 #14 av: [Lindyhop]

Jag är väldigt rädd för getingar och det beror på att jag är allergiker. Känns som att de "dras" till mej för de känner att jag är skraj (kan vara inbillning) men på andra sidan behöver jag ju knappast oroa mig för att dö i en anafylaktisk chock (!) så låt gå för getingar då! Jag har också spindelfobi jag tycker de är hemskt äckliga men samtidigt är jag fascinerad av deras vackra nät som de spinner. Dessutom verkar de kunna klockan vi hade en korsspindel för några år sedan som varje kväll klockan 21 singlade sig ner i en tråd utanför fönstret och spann ett nytt nät. Hon var alltid punktlig inte en minut före eller efter utan alltid prick! Låter kanske fånigt men den här spidern måtte haft järnkoll på tiden. Sen har jag hört nånstans att insekter är själlösa, nån som har synpunkter på det?

Anmäl
2013-12-10 08:38 #15 av: mona43

Djuren är i himlen de också och finns omkring oss människor som här på jorden, men de är också med sina egna vänner, det är jag övertygad om.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2013-12-10 08:43 #16 av: Twinflamewolf

SkrattarLåt gå för getingar då Skrattar

Känner igen mig lite i dom orden och jag är inte allergiker tack och lov men vet inte hur ofta jag skyller på att jag skulle vara allergisk som en dålig ursäkt när jag springer och skriker så fort en geting syns på mils avstånd Skrattar

Men du det är samma för mig,dom dras till mig och sen jag för många år sedan började med djurkommunikation har jag förstått att dom enbart vill oss väl,dom närmar sig just för deras önskan är att vi inte ska vara rädd men det gör ju inte saken bättre för mig men jag har fått insikten i hur dom tänker.

Under trumresor möter jag ofta just getingen och att insekter skulle vara själlösa finns ingen som helst sanning i för utan ande,utan själ skulle dom inte kunna leva eller ha en intelligens där dom fungerar i sina samhällen.

Ta spindeln du berättar om,där finns en intelligens,en känsla för tid vilket den aldrig skulle ha om den inte hade en själ eller en ande.

Allt levande,det minsta lilla kryp,minsta lilla grässtrå besitter en ande för utan ande inget liv då skulle varken insekter eller gräs,blommor,träd mm existera.För att existera krävs ett medvetande (själen) för att överhuvud taget ha någon form av liv krävs en ande som upprätthåller den jordiska fysiska farkosten både hos djur,människa och alla former av växter.Utan anden så är allt bara dött.


Anmäl
2013-12-10 08:44 #17 av: [Lindyhop]

Ja de har väl en annan frihet antar jag. Vår lilla älskade hundflicka som gick bort för några år sedan är här och nosar på mej då och då men jag är också säker på att hon har massor med kompisar hon leker med och lever med.

Anmäl
2013-12-10 08:52 #18 av: [Lindyhop]

Twinflamewolf det låter fantastiskt och jag tycker det känns helt rätt det du säger- men då är man ju lite mördare det händer ju att man ofrivilligt trampar ihjäl myror, kör över grodor etc. Eller också var det meningen att de myrorna och dom grodorna skulle gå över just då...jag får nog också liv att erkänna att jag slagit ihjäl en del getingar under åren (eller tvingat min älskade man) men på senare år och äldre dar har jag blivit snällare och försöker släppa ut dom alt undvika dom.

Anmäl
2013-12-11 01:57 #19 av: kulanturbo

Jag hoppas djuren är på samma ställe som vi efter vi lämnat detta livet.
Sen en annan sak. När jag fick se foto på vår katt unge. Kände jag direkt att honom måste jag bara ha. Nu känns det som om det är min gamla hund jag hade som barn, som dog för 10 år sedan. En labrador som blev mycket gammal. De är så lika trots detta är en katt. Katten älskar bada vilket alla labradorer gör men inte många katter. Han gör exakt likadant på morgonen som min hund gjorde. Han små biter mig i näsan och springer omkring på mig tills jag går upp. De är lika så det nästan är mysko. Har haft många både hundar katter fåglar och hästar. Men aldrig någon som liknat någon inte ens av
Samma sort. Katten kommer in i duschen och står mitt i vattnet. Han ger sig inte förrän han får vara med. Gjorde hunden också.

Anmäl
2013-12-11 02:20 #20 av: ALPHIRA

kulanturbo. Tänkte på din härliga berättelse om katten i duschen...!!

I Finland badar man ju bastu vilket ni säkert vet.

En gång var det en katt som blev helt tokig när folk gick in i bastun om han inte fick följa med. Han hoppade mor bastudörren, rev på panelen och jamade som bara den...StorgråterArg

Det var ett jävla liv! Samma song varje gång.

Har själv varit med om detta några gånger med den här katten.Hjärta

När man till sist släppte in honom så hoppade han på "högsta bänken" och var hur nöjd som helst! RegnarGlad

Det visade sig sedan i median att det finns liknande katter lite varstans i Finland. -Tja, vad ska tro om detta då...

Anmäl
2013-12-11 07:38 #21 av: mona43

GladVilka underbara berättelser om era kära husdjurHjärta

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2013-12-12 00:17 #22 av: ALPHIRA

Ni är så ånga som är rädda för getingar så ni kan väl starta GETINGFOBI I IFOKUS.Skämtar

Sen kan jag vara den elaka SKEPTIKERN på sajten. Jag nämligen tycker getingar är alldeles fascinerande, färggranna och kloka djur. -Om ni bara hann koncentrera er och se deras magnifika sätt att röra sig...men det hinner ni inte när ni bara tänker på er egen rädsla. -Ni luktar ju rädsla och då söks dom till er. Skämtar

Anmäl
2013-12-12 13:36 #23 av: [Lindyhop]

Jamen dom är ganska söta med sina små randiga ögon. Men dom stirrar på mej! Ja det är nog sant att dom luktar sej till rädsla för dom ska alltid efter mej. Men min älskade man som inte var ett dugg rädd för getingar kunde stå under ett getingbo mitt i en svärm och dom gav sjutton i honom! Sen håller jag med om att dom är smarta, det har jag sett vissa exempel på. Så jag kan nog stå ut med getingar i efterlivet...

Anmäl
2013-12-12 14:45 #24 av: CarolinaE

#19 Kulanturbo; Jag har också upplevt något liknande
med en av mina katter, Stina.
Hon var en hittekatt som vi tog hand om efter ett idogt
letande efter ägaren. Men så försvann hon en vinter,
ivägjagad av sina egna vuxna kattungar.

På sommaren var jag och hämtade 2 st kattungar, den
ena var en kopia av Stina.
Hon hade en precis likadan rund fläck under munnen och
på ena kinden. Kattungen hade en ögoninfektion vilket
även mamma Stina hade.
Mamman hade av någon anledning som vi inte vet fått
en böj på svansen, förmodligen en gammal skada.
Kattungen hade fått svansen klämd av den första ägaren
och även hon hade en böj på svansen.
De var båda små och lätta och "vände på en femöring".
Fräste till lite grand om det inte passade och de båda
hade samma plats under sängen när någon kom.
Mamma Stina älskade när jag fyllde i badvattnet för när
jag hade lagt mig i badet så tog hon sats och plumsade i
vattnet och satte sig sedan på mig och tvättade sig.
Innan hon plumsade i tog hon ett varv runt badkarskanten
för att se om hon klarade det, vilket kattungen också gjorde.
Den lilla har vi fortfarande kvar, hon är nu 18 år och mår
hur bra som helst.
Så för mig är det en självklarhet att det är Stina som har
kommit tillbaka. Så jag tror att de liksom människor kommer
tillbaka om de känner att de har haft ett bra liv någonstans.
Men att de däremellan, liksom vad jag tror om oss människor,
att de är kvar ett tag i Katthimlen tills de känner sig mogna
att gå ned igen.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.