Gud

Möta Jesus

2013-11-24 16:12 #0 av: Twinflamewolf

Jag har under en lång tid pysslat med en bok,en bok om mig och Wolf där jag skriver om både hans och mitt liv här och på andra sidan.Ingenting är på något vis korrektur läst utan är enkelt skrivet och jag tänkte att det kanske kunde passa med kapitel 4 här inne på Himlen i fokus.

Stavfel finns och jag skrev det här för en tid sedan men har inte hunnit korrigera men det går ut på hur fördömande det kan vara inom olika tro,jag råkade ut för kyrkan och det här är bara en liten del av allt jag mötte under mina år där.Kände bara för att dela med mig och snälla ha överseende med att det är inte alls perfekt skrivet utan bara ett första utkast men det säger mycket om hur viktigt det är att få leva fri i sin ande,inte placeras inom fyra väggar med dogmatiska inställningar.

Mer om just min kyrkliga resa kommer i boken som har lång väg kvar att gå innan den ens kan gå i tryck men målet är om ett par år förhoppningsvis.

--------------------

Kap : 4 Mötet med Jesus

Nu hade jag äntligen fått börja sjuan, ett nytt liv började ta sin form och med spänning skulle högstadie tiden börja och det var då man liksom kände sig väldigt vuxen på något vis men föga anade man då hur nionde klassarna kunde vara dom där riktiga översittarna som tog upp allt utrymme som fanns så sjuor och åttor ja oss var det ju inte mycket bevänt med.

Hur det var så kom en grupp från kyrkan en frikyrka jag inte tidigare haft att göra med,jag lyssnade intensivt till det dom både sjöng och berättade och kunde känna igen en av männen som var med för han var i kyrkan när jag den där dagen fick ett infall att gå dit.

Nu kändes det intrssant,skulle min andlighet äntligen kunna accepteras,skulle jag finna vänner och människor som faktiskt förstod hur jag såg,hörde och upplevde.Jo men så måste det ju vara för dom är ju Kristna så klart att dom kommer att förstå så sagt och gjort jag började gå till missions kyrkan och mötte många härliga människor som med öppen famn tog emot mig som en i deras gemenskap.

Jag kom snabbt med i en mindre gospel grupp som turnerade land och rike runt i olika kyrkor och andra sammanhang.Hela vägen talades det om Jesus men Gud då tänkte jag ofta jo han kom ju på tal han också men var liksom inte lika viktig som Jesus och det där gick inte riktigt ihop för mig för jag hade ju fått lära från det jag var barn att Gud är den högste,han är chefen i himlen sa alltid min mor och då trodde jag ju på henne för mamma vet ju bäst.

Min tid i kyrkan flöt på,jag deltog i bibelstudier flitigt och senare i livet satte jag mig i skolbänken i tron om att jag skulle bli präst.Fyra och ett halvt år teologi studier men präst det var aldrig mitt rätta kall och under den tiden mötte jag all sköns filurer på både ont och gott,jag brottades med präster,pastorer och annat folk för då upptäckte jag än mer hur min tro verkligen inte stämde överens med kyrkans tro.

Jag fick höra under mina tidiga år i kyrkan att tala med andar oj oj oj det var minsann syndigt det men jag kunde aldrig förstå den biten för då skulle Wolf vara rena döds synden han som är så snäll och kärleks full och som hjälpt mig genom hela livet med allt.

Så jag var tyst en lång lång tid om honom men till slut vågade jag mig fram och berättade om min kära andevän och det skulle jag nog låtit bli för nu ändrades plötsligt synen på mig för jag skulle ju vara en Kristen och bara följa Bibeln till punkt och pricka och där satt jag ensam i ett hörn och hade alla konstiga blickar på mig varpå jag blev kallad in till pastors expeditionen och fick mig en en läxa som hette duga.

Då den dagen omvärderade jag mycket,jag hade ju tagit emot Jesus så vad tusan gjorde jag som var så fel.Jag sa jag kan tala med dom döda och skulle det vara så farligt i all den tid det är dit vi alla strävar oavsett vilken tro vi valt att följa.

Nu upptäckte jag hur fördömande det kunde vara,att man som människa i kyrkan inte har någon frihet att leva ut i sin ande för att helt och fullt fyllas med andra sidans glädje och att man inte respekterade andra religioner så jag började inse att här hör jag bara inte hemma.

Åren gick och droppen som fick bägaren för kyrkan att rinna över var en pastor i Filadelfia kyrkan på Rörstrandsgatan i Sthlm,åter sökte jag upp kyrkan när jag i min ungdom flyttade ner till storstaden för att börja köra tunnelbanetåg.

Vi hade bibel studium på kyrkans övervåning även innehållande ett cafe där man kunde relaxa,prata och må bra.Vi tog med oss vårt fika in till studierna och en ung tjej yngre än mig satt intill och såg så där lite pillemariskt ut.En djupt Kristen ung tjej som tog sin tro på det absolut fullaste allvar men den här dagen var hon speciellt glad för något inom henne hade släppt under en förbön.

Vi satt ganska tätt intill varandra och båda log vi och såg glada ut.Pastorn som ledde bönen innan vi skulle började sneglade surt mot oss båda två och ingen av oss förstod då varför för vi mådde ju bara bra av Gud och Jesu närvaro och jag i min tur kände glädje med henne som fått en underbar förbön.

Den dagen det var då jag lämnade kyrkan för gott,då insåg jag att varken Wolf eller jag är välkommen innanför deras dogmatiska väggar.Det som hände var att pastorn med sur överton sa åt oss att inte skratta,ingen skrattade vi log mot varandra av glädje för den upplevelse den unga tjejen tidigare haft.

Jag kunde ju naturligtvis inte vara tyst utan högt mitt under bön säger jag till honom,får man inte skratta i Gud hus och svaret blev NEJ med stora bokstäver.Alla i rummet kom av sig,jag härsknade till,pastorn härsknade till och visste väl inte riktigt hur han nu skulle ta sig ur den situationen att man inte får skratta i Guds hus inför en grupp på 20 man minst som deltog i bibel studium.

Snart så reste jag mig upp med orden att jag sätter inte min fot i Guds hus en gång till för får man inte vara glad i anden då har jag inget här att göra och jag fick snabbt till svar,gå du bara och kom aldrig mer igen så nu hade jag åter fått mina bevis att man får inte må bra eller vara glad i Guds hus för då är man obekväm,man är syndig och det ska Gudarna veta att idag är jag lycklig i anden för jag fann Shamanens väg på tidigt 90-tal,en väg som inte speglar högmod eller är dogmatiskt inskränkt utan full frihet att kunna leva ut allt i sin andes kraft,jag mötte Jesus på mitt eget sätt som för mig blev den rätta vägen att vandra.

Det sägs att högmod går före fall och jag har undrat så vad som skett i denna pastors liv efter.Hur han kände det efter sitt utspel mot två unga människor som med allvar i sin andlighet verkligen ville alla människor väl och tog både Gud och Jesus till sitt hjärta.

Jag fick möjligheten att träffa den unga tjejen som åkte med ett av mina tåg och hon var då på den tiden kvar i just den kyrkan och pastorn hade han bett om ursäkt,nä jag tror inte det för det skulle den mannen vart på tok för stolt för men hon tivdes då och det här är nu över 27 år sedan så han kan gott själv ha gått hem till sin Gud och upptäckt att alla kommer vi in i himlen oavsett vilken väg vi valt att få komma dit så finns en himmel som är gemensam för oss alla Hjärta

--------------------------

Det är min Gud,det är min Jesus och min Himmel där alla kommer in oavsett vilken väg vi tagit så står himlens dörr öppen för alla som vill komma in.Där råder inte människors högmod eller dogmatiska inställningar,där råder kärlek och ljus vart än vi kommer från så står dörren alltid öppen för den som vill kliva in Blomma

Lite ur min bok jag hoppas skriva klart så den kan få gå i tryck om ett par år,en dröm jag haft länge men sen ska den ju göras klar också och den biten är det lite sämre med 

Kramen på er 


Anmäl
2013-11-24 17:44 #1 av: [Sol69]

Mycket intressant läsning Tummen upp

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-11-24 22:04 #2 av: lenjon1

Härlig läsning Twinflamewolf…och dela gärna mer för det är intressant läsning, verkligen.

Jag är inte ett dugg förvånad över det du skriver. Jag har haft vänner som varit/är frireligiösa och eftersom jag alltid varit  intresserad av det andiga har jag ibland följt med på några av deras hemmahosmöte och även i stora kyrkor. Och aldrig att jag någonsin mött fler skenheliga människor. Så mycket skitsnack att man baxnar.

Har aldrig varit medlem i någon sådan kyrka av just de anledningar du nämner. För det skrämmer mig när människor sägs vara djupt troende samtidigt fördömer alla som inte är det och snackar dynga om andra - tja det är en ekvation som inte går ihop för mig. Det gjorde det inte då för ca 27 år sedan och det gör det absolut inte idag heller.

kram Lena

Anmäl
2013-11-25 00:10 #3 av: ALPHIRA

Tack Twinflamewolf för intressant läsning. -Du orkade läsa 4,5 år, jag 3,5 år. Hoppade av också av olika skäl. Skäl som hade med kyrkans attityd att göra.

Känner till också frikyrkor och har haft med dom att göra. Mina erfarenheter är både goda och onda. Precis som från den Svenska kyrkan. Fast vad gäller det onda, då är det Svenska kyrkan.

Däremot vill jag inte döma någon. Ibland vet man inte bättre.

När jag nu har ordet så vill ändå säga att en av våra bästa vänner är Pingstvänner. Min hyresvärd tillhör Jehovas vittnen och hon är hur gullig som  helst. Ingen av dom försöker locka oss till sig. Dom har "godkänt" oss ändå...efter ett tag.

Men jag är också någon som idag går sin egen väg utan någon myndighet bakom mig utom Gud, Jesus och Den helige anden.

Ha det så bra, ni! Hjärta


 

Anmäl
2013-11-25 15:19 #4 av: Twinflamewolf

Tack hörrni och visst har man ju även bra erfarenhet av kyrkan vilket jag också kommer att skriva om i boken men intressant det där fördömandet hur det snabbt från att ha vart så bra bara kan vända och man får blickar som om man vore pesten själv Skrattar

Känner igen det du skriver Lena om skenhelighet,tyvärr finns det hos många om än inte alla men man tappar hakan för en del hur illa dom kan prata om andras tro som om den vore alldeles uppåt väggarna men sin egen den är bara rätt och riktig.

Jag har en bekant som jag trivdes toppen med men så fort jag valde shamanens väg då fick hon enligt sin Kristna tro inte längre umgås med migFörskräcktmen hejar och så om vi möts men hon skulle inte våga sätta sin fot i mitt hem av många anledningar för jag är ju en hedning.

Ja visst ja Alphira du har ju också läst teologin och visst är den intressant på många plan och man märker att så mycket inom olika former av tro går hand i hand men man använder sig av olika ord och ceremonella handlingar men en röd tråd går genom alla religioner och det är målet att få komma hem i evigheten .


Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.