Jag är övertygad om att helvetet finns. På grund av att jag varit på astralresor ditt. Lika dant som när jag varit på astralresor till himlen. Jag tror på Liemän för jag har träffat liemän i helvetet. Jag tror på döden för jag har träffat döden. Jag tror på att hades är Guden i helvetet för att jag har träffat han och jag tror på Djävulen för att jag har träffat han. Alla har jag träffat genom astral resor till helvetet och inga illusioner. Vi människor har missuppfattat helvetet. Helvetet måste finnas. Den har en uppgift som måste finnas. Många säger att helvetet inte finns på grund av att Gud inte skulle sända någon till helvetet. Men det kanske inte är Gud som bestämer det? Det kanske är andra som har den uppgiften?

Jag tror Yamher kan förklara detta på ett bättre sätt. Jag är på mobilen o kan bara skriva kortfattat. Men även om jag har haft dator så tror jag Yamher kan förklara på ett bättre sätt. Varför helvetet måste finnas och varför. Jag tror inte heller Gud bestämmer vem som ska till Himlen o Helvetet. Är dom som har den uppgiften. Jag kan ha fel nu. Men jag skulle vilja säga att himlen är ett företag med Gud som Vd och helvetet ett företag med Djävulen som Vd. Men Helvetet och Himlen har ett gemensamt företag som heter Heaven and Hell kan man säga. I det företagett så finns det personer som bestämmer vart man hamnar efter sin död. Men Yamher kanske kan förklara detta bättre. Men detta är hur jag skulle förklara det.

Det har blivit mycket förväxlingar. Det som vi kallar helvete är inte tillhållet för demoner och andra avskyvärda väsen/varelser delat med mänskliga själar.

Helvetet som vi känner är en del av himlen. Med egen gud som har ett visst ansvar. Ett skydd tillsammans med styrkor från himlen mot omvärlden. Det handlar inte om en ondska för att förgöra. Det handlar inte om medeltida tortyr men det finns själar som kommer dit för att komma till insikt vad de har gjort fel i sina liv eller på andra sidan. Det handlar inte om att snatta i en affär. Att komma till insikten av exakt vad man har gjort, vad det har påverkat andra osv är väldigt individuell. Som att återuppleva sina offersliv (från andra sidan med tillgång till alla känslor). Liksom vad man inte har kommit till insikt. Vi ska inte dra igång en diskussion på grymhet och vilka straff som är mest effektiva, eller vem som skulle kunna nå oss bäst. Inte heller hamnar oskyldiga där.

En del av detta, eller i dess yttersta utkant i ett karg stenlandskap finns ett ingenmansland som jag själv hellre föredrar att definiera som "inferno" än helvete där allehanda varelser o väsen håller till som drar sig undan och skyr personer från endera himlen eller helvetet.

Det är upptill var o en att se eller tro den önskar. Sanningen försvinner inte bara för att man inte väljer att tro på den. Men det kan kännas tryggare att inte göra det.

#3 Jag har också uppfattningen av att helvetet är en del av himlen. Är något som måste finnas. Alla som hamnar där. Måste inse vad dom gjort. Det krävs ju mycket för att hamna där. Men dom som hamnar där. Förtjänar det. Eller låter finare att säga. Är inte oskyldig. Finns väldigt hemska platser. Som dom som hamnar i helvetet kan hamna på.

se den lite mer ur grekisk mytologi eller för den delen asatron. Det och den kristna/judiska så stämmer det rätt bra.

Och det finns betydligt mycket värre platser att vara på. Det finns ett än mer ingenmansland som är som självaste vakuumet. Att hamna där är långt mer värre än himmel eller helvetet.

Tänk också på att psykologiska faktorer kan vara långt mer skrämmande än fysiska. Att uppleva sina offers upplevelser (tex om du är våldtäcksman) är långt mer givande och knäckande än att tex ta 20 piskrapp eller att Gud förlåter dig rakt av. Inget av de två alternativen lär dig konsekvenserna eller innebörden av det du gjort.

Skillnaden är också att de flesta av oss kommer till insikt med vad vi väljer att säga o göra (konsekvenserna av dem) eller komma till insikten genom att utvärdera dem efteråt. Men en del gör inte det. Eftersom människan är ett rollspel för själen betyder det inte per automatik att själen ändrar sig nämnvärt från den rollen den senast agerade som. För att komma till sin fulla insikt om våra liv och våra liv i kontrast med vår själ så behöver vi bearbeta dem. Och hur lika individuellt som oss, mer eller mindre.

Men för dem som inte kommer till insikten till vad de har förorsakat så måste de skiljas från andra tills de kan skilja på rätt o fel. Huruvida det är väldigt fruktansvärt och smärtsamt eller som att gå till en kurator det är en helt annan fråga. Och inget vi ska engagera oss i heller.

Det här låter bekant som både yamher och J-Artur-K skriver om. Vet att både Sylvia Brown har tagit upp liknande i sina böcker, plus att även Margit Sandemo har också skrivit om liknande upplevelser i sina böcker om Sagan om Isfolket. Så jag antar att det ligger något i detta.

Ja psykiskt smärta kan vara oerhört plågsamt. Jag var på ett ställe i helvetet. Framför mig var det som en bassäng med eld som for upp i luften. Var ett bergrum där jag var. När jag titta upp var det en övervåning och det var massa fängelseceller eller vad vi ska kalla det för. Var det människo själar. Man hörde deras vrål av inre själ plågor. Kom vrål ifrån alla som var där. Man såg inte bara i ansiktet deras frustration av deras psykiska plågor. Man såg det i hela deras själ. Vrålen fortsatte, o fortsatte. Psykiska vrål av inre psykiska smärtor som brött ner dom. När jag såg det. Så än hur konstigt det låter. Att det var min tanke. Så tänkte jag. Detta är bara början av det som finns. Finns värre platser.

Det finns beskrivet lite var stans.

Jag har aldrig läst om helvetet. Där det berättas om det mer ingående eller vad man ska säga. Så har ingen anning vad det finns för beskrivningar om det. Jag läser oerhört lite. Jag gillar att läsa verkliga böcker om korruption, händelser, o andliga saker som är djupa och bra skrivet. En bok som jag läste och är den första som jag läste som har med andlighet att göra. Är The Dreamhealer den minns jag att jag tyckte var riktigt bra. Man får följa en ung man hur han kom på att han hade andliga förmågor och hur han fick hjälp att utveckla förmågorna. Är healing som han håller på med. Han var oerhört duktig redan som 16 åring tro jag. I ett avsnitt i boken så skada han sig. När han låg på marken så börja han heala sig själv. Läkarna sade att han borde ha dött. Jag var hos en spådam och berätta efteråt att jag var intresserad av healing. Hon låna ut den boken till mig då. Väldigt snällt av henne. En annan bok jag tycker är bra är 90 min i himlen. Jag är sugen på läsa den igen för jag har för mig att han skriver vad han var med om i himlen då och vad han såg. Men jag kommer inte ihåg vad han berätta.

Det finns svar på alla frågor vi har det gäller att hitta "nyckeln". Även i den mest fiktiva berättelsen kan det ligga mer sanning i än den mest seriösa förklaringen (eller svamlandet).

Personligen är jag mer skeptisk till böcker skrivna under de senaste 50 åren när det gäller andlighet o liknande. Det finns alldeles för mycket eget intresse och rent önsketänkande. Vem som helst kan skriva en bok i dag om vilken sörja som helst.

Den generella uppfattningen om något är ofta nära sanningen, även om den ibland är förväxlad. Hur är den generella uppfattningen om himlen? Den är rätt snarlik. Upplevelsen av pärleporten osv.

Inte vad folk tror utan hur det oftast beskrivs. Men som redan nämnts idag så är det så mycket enklare att skriva om alla mina tankar och vad jag är övertygad om. Är jag dessutom medial så kan jag få mer kraft i mina ord. Men det finns en anledning att gamla trossätt lever kvar. Varför de gamla religionerna är mer lika varandra… Men naturligtvis måste man skala bort det mänskliga syftet med varför texten är skriven.

Bibeln innehåller också svar på många av våra frågor om man kan läsa lite mellan raderna. Först förstå varför bibelns olika böcker skrevs, till vilket syfte så kan man ändå få fram tillräckligt med information om det mesta.

SÅ det finns en anledning till varför underjorden eller andra sidan gestaltas som den gör i filmer som Percy Jackson, Perseus, immortals, sagan om ringen, Narnia, Thor, the legion, PAUL, Constatine, the green lattern, Michael eller andra filmer…

Ja det verkar finna många världar där bakom kulisserna. Vet att Marigt Sandemo säger själv att hon blev "vägledd" då hon skrev sina böcker om isfolket. Att det var någon som berättade för henne om alla världarna.

Så förresten ett prgram på TV4 som hette "Medium i lagens namn" och där stötte de på något som kallades för "shadowpeople". Ingen kunde förklara var dessa figurer kom ifrån, men att de var väldigt elaka och sög helst livet ur unga och äldre människor. Lät inget trevligt. Någon som vet något om detta fenomen?

Något som jag också tycker är märkligt det är att så fort man ser program från USA som handlar om medialtet så träffar de ofta på både Demoner och som jag nyss sa, shadowpeople - som inte är så snälla. Aldrig här man om några sådana fenomen på svenska mediala program? men de varkar tydligen finnas.

Hoppas det är ok att jag tar upp detta i den här tråden, men jag kom bara att tänka på det helt spontant.

#11 Det är lugnt. Det står i reglerna egentligen. inget prat om onda andar och demoner. Men jag har tänkt ändra det. Jag anser att man måste kunna prata om det så finns. Fast om man inte prata om det så finns det. Jag har ingen dator nu så har inte kunnat ändra den regeln. Men är inga problem att du tar upp det. Är ju så man lär sig. Att fråga och sedan kanske någon annan vet. Jag har också funderat lite gran om the shadow people. Man har ju hört talas om det. Kan nog finnas en del sanning i det. Finns så mycket saker. Så varför skule inte det kunna finnas. Men jag vet inget om det. Men vore roligt om någon vet något om The shadow people ? :)

Ja "shadow people"  eller "skuggfolk" har jag också hört om! skulle gärna veta mer om dom!